Anledningen till min bloggtystnad

Ni kanske har märkt att det har varit en klart lägre frekvens på mina inlägg den senaste tiden. Anledningen till detta är att jag sedan i mitten av januari har tagit anställning igen. Jag fick ett erbjudande på en reklambyrå som jag bara inte kunde tacka nej till. Dessutom kom det i en tid då jag kände att jag inte utvecklades längre. Och jag är beroende av att utvecklas. Det är inget val för mig. Det är ett måste. Efter nästan 9 år med bloggen(!), tre skrivna böcker, två webbkurser och ett 50-tal föreläsningar kände jag ett stort sug över att göra något annat som var mer strategiskt och där jag fick jobba i ett team. Att vara bloggare och influencer eller vad man nu vill kalla för, men som innebär att man är egenföretagare, är faktiskt ganska ensamt. Man har ingen att dela varken mot- eller medgångar med. Ingen att bolla idéer med. Även om man kan ingå i diverse nätverk, diskutera med sin partner eller med vänner så är det inte samma sak som att de facto jobba med och ansvara för något tillsammans på dagarna. Det började jag sakna allt mer.

De första fyra åren jag hade bloggen var det vid sidan av mina heltidsjobb, som alla har varit krävande och där jag aldrig enbart har jobbat 40 timmar i veckan. Så jag tänkte att frekvensen nu skulle minska, men att jag skulle kunna hålla ett jämt flöde. Blogga minst en gång i veckan tänkte jag. Det visade sig snart vara en omöjlighet. Eftersom mitt nya jobb visade sig vara ett intensivt och nästan alla dagar i veckan jobb. Detta skriver jag inte för att beklaga mig. Jag har massor att vara både glad och tacksam för. Jag har ett jobb som nog är det roligaste jag har haft, en otroligt stimulerande arbetsplats och ett fantastiskt team att leda. Jag har ett jobb till att börja med i en tid då många har blivit av med sina. Och det finns de som sliter så mycket mer än vad jag gör, och då tänker jag främst på hjältarna inom vården, som verkligen är hjältar på riktigt. Men faktum kvarstår och är anledningen till att jag inte har mäktat med bloggen. Trots att jag verkligen gillar att jobba och att jag mäktar med en hel del. Dagen har trots allt bara 24 timmar och jag är dessutom småbarnsmamma.

Detta är så klart inte hållbart i längden och jag tänker att riktigt så mycket ska man inte jobba. Så jag jobbar på det nu (haha, där fick jag till det:). Ambitionen och viljan är i vilket fall att – på sikt – vara mer närvarande här på bloggen. Eftersom bloggen fortfarande är min baby och organisering av hemmet fortfarande är min passion. Får se hur jag lyckas med det framöver, men nu vet ni i alla fall hur läget är.

Hoppas i vilket fall att ni fortsätter att organisera era hem!

Kram

/Paulina

Potatisskallen - böcker lästa 2019

Böcker lästa under 2019

God fortsättning på er! Hoppas att ni spenderade både Julen och början på det nya året på det bästa tänkbara sätt!

På tal om sociala medier detox som jag bloggade om förra veckan så har jag varit ganska bortkopplad från dessa. Bland annat eftersom jag är bortrest med familjen och gärna vill ha kvalitetstid med dem. För första gången på jag vet inte hur länge har jag varit borta från bloggen på en vecka. Och jag har inte ens hunnit göra mina nyårsmål, vilket jag alltid gör. Men det kommer – så fort jag har kommit hem:) Däremot så skriver jag under året ner böcker som jag har läst (och tipsar om vissa av dem på Instagram). Det tycker jag är roligt att titta tillbaka på när året är slut. Det ger mig en kul tillbakablick samtidigt som det under året faktiskt sporrar mig att läsa eller lyssna på fler böcker. Förra året la jag för första gången upp min årliga sammanställning på bloggen där jag landade på 23 lästa böcker per år och en insikt över att jag läser för få skönlitterära böcker. Har det blivit någon ändring på det då?

Antal
MÅNAD
BOKTITEL
FÖRFATTARE
1
Januari
Min historia
Michelle Obama
2
Februari
Feministfällan
Nina Åkestam
3
Mars
Brott kan ej styrkas
Martin Melin
4AprilFinna sigAgnes Lidbeck
5MajFörlåten
Agnes Lidbeck
6
Maj
Drunkna inte i dina känslor
Doris Dahlin, Maggan Hägglund
7
Maj
En bur av guld
Camilla Läckberg
8
Maj
Miljardmakarna
Emma Ahlén Pouua
9
Juni
Secrets to creating passive income
EJ Thornton & John Clark Craig
10
Juni
Det nya Sverige – min vision, min vägNyamko Sabuni
11
JuliGrit – konsten att inte ge uppAngela Duckworth
12
September
PotatisskallenRobert Hannah
13
SeptemberHudbibelnJohanna Gillbro
14
OktoberHälsorevolutionenMaria Borelius
15
OktoberDöstädningMargareta Magnusson
16
November
Och världen skälvdeAyn Rand
17
November
Steve Jobs – en biografi
Walter Isaacson
18
November
Sanningens ögonblick
Annie Lööf
19
December
Scener ur hjärtat
Marlena Ernman

Hmm.. Låt oss räkna. Färre lästa böcker i år mot f g år. Men då var jag i och för sig mammaledig (mycket dålig benämning för övrigt om ni frågar mig. Man är definitivt inte mammaledig – man är ju 100% mamma då, vilket i sin tur per definition inte innebär någon som helst ledighet. Hur som helst…). Låt oss sammanfatta utifrån genre så gott det går:

6 st biografier, 7 st faktaböcker (där både Hälsorevolutionen och Döstädning är självbiografiska faktaböcker kan man väl säga), 5 st skönlitterära böcker (varav Potatisskallen av Robert Hannah också till stor del är självbiografisk – riktigt bra, rolig och mycket viktig för övrigt då den skildrar utvecklingen i våra utanförskapsområden, så jag rekommenderar den verkligen) samt 1 deckare.

Jag tycker att jag ändå har gjort framsteg på den skönlitterära fronten. Dessutom är ”Och världen skälvde” över 1200 sidor lång, vilket ju är som 3-4 böcker. Jag påbörjade den faktiskt redan 2918 men hann aldrig läsa färdigt den då. Den är helt fantastisk för övrigt, så jag rekommenderar den varmt också. Jag slutförde även Steve Jobs självbiografi, som jag faktiskt redan påbörjade 2016 (!). Agnes Lidbecks bok ”Finna sig” var så bra att jag var tvungen att även läsa hennes andra bok ”Förlåten”. ”Att finna sig” är ett mästerverk med något för abrupt slut för min smak möjligtvis, men verkligen bra och insiktsfull. Och språket!

De flesta böcker som jag har läst under 2019 har varit riktigt bra. De är så olika så de är egentligen svåra att jämföra. Jag skulle kunna skriva mycket mer om dem, men vet inte om det är intressant för er. Är det någon specifik bok ni vill veta mer om så är det bara att fråga:) En sak däremot som jag själv finner lite intressant är att författarna av de böcker som jag har läst är 15 kvinnor och 4 män:)

Deckare är för övrigt uppenbarligen min sämsta gren vad gäller böcker. Kanske för att jag är ganska kräsen av mig. Men jag har redan en på min läslista som jag tror kommer att bli en storsäljare – ”Efter så många år” av Göran Sällqvist. En lovande debutant som är en en f d narkotiskaspanare så han vet vad han skriver om:)

Och så har jag gett ut en egen bok under 2019:)

Vill ni tipsa om några bra böcker som ni har läst eller hört något bra om och därför planerar att läsa?

/Paulina

Våga göra dig av med det som tar mer än det ger

Att våga göra sig av med sådant som bara tar energi ger verkligen en känsla av befrielse. Och då menar jag inte bara saker. Jag menar även tid man lägger på diverse möten eller aktiviteter som inte känns givande. Jag menar tankar. Och jag menar även relationer. Det sistnämnda är nog ändå svårast enligt de flesta vågar jag gissa. Men det är minst lika viktigt som onödiga prylar. Om inte viktigare.

Jag vill inte lägga ner tid på att vara stressad, frusterad, arg eller bitter. Jag vill inte titta bakåt utan vara i nuet och titta framåt. Och för att kunna göra det så måste man som bekant rensa.

Jag är bra på att göra mig av med onödiga fysiska saker. Med tiden har jag blivit allt bättre på att rensa bland relationer som bara tar tid och energi. Människor som inte respekterar mig eller inte vill mig gott. Som inte accepterar mig som jag är och försöker göra om mig. Eller där det helt enkelt skaver för mycket. När jag väl har kommit till denna insikt så vågar jag klippa. Ibland behöver man inte heller rensa helt utan kan ”säsongsförvara” ett tag. Med riktiga vänner har jag hittat tillbaka efter ett tag. Reder man ut saker och ting så är jag inte långsint. Eller inser att det är jag som har varit omogen. Däremot så kan jag bli bättre på att rensa bland onödiga arbetsuppgifter, möten och aktiviteter. Jag är en effektiv person, men en del av effektiviteten är att just prioritera bort onödiga saker helt. Sedan har jag en tendens att ta på mig för mycket även om jag har gjort framsteg där. Tror faktiskt att det kommer med åldern. Och på tal om onödiga saker – sociala medier. Att hitta balans bland det som ger och det som tar. Facebookflöde, facebookgrupper, Instagramflöde, mm. Skulle kunna skriva ett inlägg bara om det, speciellt efter min sociala medie-detox under sommaren.

Att rensa bland icke produktiva eller till och med destruktiva tankar är ännu svårare. Beroende på humöret förstås, men detta är min största utmaning. Jag har en tendens att analysera och älta för mycket. Det tar ju också tid. Och energi. Jag har gjort stora framsteg här, men har fortfarande en del kvar att göra. Här behöver jag definitivt rensa. Det är naturligtvis bra att lära sig av sina misstag, så det är ju bra att fundera igenom saker och ting. Men sedan ska man släppa och gå vidare. Jag vill kunna släppa när jag har bestämt mig för det. Och därefter blicka framåt med ett leende. Jag tror ju på att allt sker av en anledning. 

Det är vad jag behöver rensa. How about you?

/Paulina

älskar det här landet

Jag älskar det här landet

Sveriges nationaldag idag.

Den här bilden fick mig att fälla några tårar när jag såg den. För att den säger så mycket om Sverige. I stället för att börja hata och leta syndabockar så prisar vi dem som är hjältar. Som polis, brandkår och vårdpersonal. Och jag har aldrig sett en polisbil överöst med blommor någon annanstans i världen.

älskar det här landet

Denna rubrik och bild kommer från Huffington Post som skrev om terrordådet på Drottninggatan. Jag tycker att Sverige har ett hårt yttre skal. Det kan vara svårt att komma in i gemenskapen och bli en del av Sverige. Det fick jag erfara själv. Jag kom hit som 11-åring med familjen och vi flyttade runt till olika flyktingslussar och flyktingförläggningar innan vi till slut bosatte oss i Falkenberg, där vi också stannade efter uppehållstillståndet. Men på något sätt kände jag mig alltid lite udda. Som en betraktare av det svenska samhället. Inte som en naturlig del av det. Efter högstadiet åkte jag som utbytesstudent till USA och där fick jag plötsligt ett annat perspektiv. Där blev jag ett exotiskt inslag på skolan. Och för dem var jag svensk. Det byggde upp mitt självförtroende enormt. Väl tillbaka på gymnasiet gick det lite bättre även om jag fortfarande var den lite udda. I ärlighetens namn så vet jag inte om mina klasskompisar såg mig på det sättet. Men jag kände så. När jag kom till Lund för att studera kändes det plötsligt som att jag hade kommit hem. Så jag var kanske inte annorlunda för att jag kom från Polen, utan för att jag inte var bland likasinnade. Men jag funderade fortfarande på att byta efternamn ifall jag inte skulle få några jobb efter examen. Det behövde jag dock inte oroa mig för eftersom jag fick jobb redan ett halvår innan jag var klar med studierna.

Jag flyttade till Stockholm och det var nog här som jag började känna mig som en naturligt del av Sverige, varken mer eller mindre. Jag slutade viska när jag pratade på polska. Det tog många år att komma dit, men jag kan inte säga annat än att jag verkligen älskar och uppskattar Sverige. Det finns så mycket som är helt underbart. Som när jag efter att jag hade fött Oskar fick jag ett papper från Försäkringskassan, där det stod att jag nu hade rätt till barnbidrag och den var automatiskt fördelad mellan mig och Sven. Jag behövde inte ens söka. Jag bara fick det. Sådant gör mig tårögd. Det är tecken på ett välfungerande land.

Och polisen finns här för att skydda oss vanliga medborgare. Det är långt från givet i alla länder i världen. Vi har en stat som skyddar oss medborgare. Vi har myndigheter som fungerar. Vi har en förskola och en skola som lär ut jämställdhet och jämlikhet. Vi har en sjukvård där man inte behöver muta sig fram för att få vård. Barnaga och kvinnomisshandel är förbjuden. Organisationen US News & Word har rankat Sverige som världens bästa landa att leva i för kvinnor 2019. World Economic Forum listade Sverige i fjol som det bästa landet i världen att bo i, på grund av låg korruption, hög jämställdhet, bra affärsklimat, och hög innovation. Visst, vi har fortfarande mycket att jobba på och vi kan aldrig ta vår frihet för given, det har vi inte minst märkt på senare år, men vi har ändå kommit längre än de allra flesta länder. Sverige är helt enkelt helt fantastiskt!

/Paulina

Böcker lästa 2018

Jag älskar ju diverse bokslut. Och listor som jag kan summera. Varje år för jag därför en lista över böcker som jag har läst under året. (Dessa har jag samlade i en anteckningssida på Evernote). Så jag kan lätt titta tillbaka hela vägen till 2009, då jag började med dessa listor. Och jag kan glatt konstatera att jag har aldrig läst så många böcker under ett år som i 2018! Mycket tack vare mina mammalediga promenader med en ljudbok i hörlurarna – så tacksam för denna uppfinning. Hela 23 lästa böcker i år!

Säg mig vilka böcker du läser så ska jag tala om för dig vem du är. Av den anledningen tycker faktiskt att det är lite jobbigt att outa min boklista.  Men jag har bestämt mig för att våga, så här kommer den:

MÅNAD
BOKTITEL
FÖRFATTARE
1
Januari
Omgiven av idioter
Thomas Ericsson
2
Januari
Walking Meditation
Annelena Mellblom
3
Februari
Attraktionslagen
Ester Hicks, Jerry Hicks
4
Mars
Mera självkänsla
Mia Törnblom
5
April
Status 12
Martin Melin
6
April
Elon Musk – Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid
Ashlee Vance
7
Maj
Framgång och kris
Lars Leijonborg
8
Maj
Ta plats – med ansvar och generositet
Mia Törnblom
9
Maj
Vem fan är han??
Daniel Redgert
10
Juni
Framgångsboken
Alexanser Pärleros
11
Juni
Den pragmatiske idealisten
Magnus Ståhlberg
12
Juli
Kvinnorna som äger börsen
Natalie Eriksson
13
Juli
Aktier – 3 steg till ekonomiskt oberoende
Ola Lauritzson
14
Augusti
Så här blir du miljonär i hängmattan
Per H Börjesson
15
September
12 livsregler: ett motgift mot kaos
Jordan B. Peterson
16
September
Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda
Olof Röhlander
17
Oktober
Linjen
Elise Karlsson
18
Oktober
Total Recall
Arnold Schwarzenegger
19
Oktober
Economista
Isabella Löwengrip, Pingis Hadenius
20
November
Year of Yes – how to dance it out, stand in the sun and be you own person
Shonda Rhymes
21
December
Vem gråter vid din grav?
Robin Sharma
22
December
Mammorna
Alexandra Pascalidou
23
December
Hon är inte jag
Golnaz Hashemzadeh

Av dessa har jag tidigare skrivit om Economista. De andra ekonomiböckerna kommer jag återkomma till framöver när jag ska skriva om aktier och fonder. Av de 23 böcker som jag har läst är alltså endast 2 rent skönlitterära böcker. Resten är faktaböcker av något slag: ekonomiböcker, biografier och självhjälps-/ motivationsböcker. Jag är en sådan nyttomaximerare…kan inte tillåta mig att läsa något som ”endast” är avkopplande utan måste lära mig något av boken. Även Martin Melins bok läste jag med tanken att jag ville lära mig mer om de patrullerande polisernas vardag… Å andra sidan så tittar jag en hel del på diverse serier så jag inbillar mig att jag får den sortens fantasieggande input den vägen. Men böcker är alltid böcker och går inte att ersätta med något annat. Faktiskt.

Det finns en bok som jag bokstavligen sträckläste under en kväll. Jag hittade den i vår tvättstuga, där vi har en bokbytarhylla (mitt initiativ!:). Och där fanns den. Jag tog upp den när jag väntade på tvätten och sedan kunde jag bara inte sluta läsa. Den hade något speciellt över sig. Den handlar om gränsen mellan att ha ett jobb och utanförskapet när man inte har det. Den beskrev så bra hur det kändes. Och en kärlekshistoria förutom detta. Dessutom flera träffande beskrivningar av ordning:) Hade aldrig hört talas om den tidigare och skulle aldrig hitta den annars så tack till dig som la den i tvättstugan! Det blev en mycket sen kväll den kvällen jag hittade den.

Linjej Elise Karlsson

En annan bok som jag hittade i tvättstugan precis innan vi åkte iväg och som jag också sträckläste mig igenom när jag kunde medan jag hade influensa var ”Hon är inte jag” av Golnaz Hashemzedah. Jag kände till henne sedan tidigare och blev väldigt nyfiken på hennes historia. Hon är den första kårordföranden på Handelshögskolan av utländsk bakgrund – dessutom kvinna. I boken berättar hon allt från hur hon kom till Sverige, om hela hennes uppväxt i en småstad utanför Stockholm till kårordförandetiden och det första jobbet. Jag vet inte hur verklighetstrogen denna bok är, men den är i vilket fall skriven på ett väldigt säreget och poetiskt sätt. Jag kände igen mig en hel del i den.

Hon är inte jag Golnaz Hashemzadeh

Ytterligare en bok som jag också hade svårt att lägga ifrån mig är Alexandra Pascalidous ”Mammorna”. Det är en riktig ögonöppnare och ger insyn i utanförskapsområden samt problematiken kring utanförskapet – sett ur mammornas perspektiv och genom deras berättelser. Det är en viktig bok som jag hoppas att många läser. Den väcker många känslor och ställer samhällsviktiga frågor.

Årets mest upplyftande bok måste vara Shonda Rhymes ”Year of Yes – how to dance it out, stand in the sun and be you own person”. En sådan pärla! Shonda Rhymes är manusförfattare av succéserierna Grey’s Anathomy, Scandal och How to get away with Murder. En sådan underbar person som både berättar om sitt liv och karriär samt delar med sig av en massa klokskap. Den är personlig, varm, rolig och inspirerande samtidigt som den också är allmänbildande.

Just nu lyssnar jag mig igenom Michelle Obamas självbiografi. Ytterligare en biografi med andra ord.. 🙂

Vilka böcker har ni läst under 2018? Och vilka är de bästa som ni kan rekommendera? Gärna skönlitterära då jag vill gärna läsa mer av dessa:)

/Paulina

Gott Nytt 2019

Gott Nytt 2019!

Jag har legat helt däckad i influensa i några dagar nu och haft en nära döden upplevelse känns det som. I alla fall vad gäller den otroligt häftiga hostan jag haft. Så det blev inget ordentligt Nyårsfirande. Å andra sidan kan man ju säga att det bara kan bli bättre härifrån:)

Det känns som att jag har drabbads av bad karma för att vi flög iväg till Portugal. Flygskam är ju ett ord som nu har lagts till den svenska ordlistan och jag kan verkligen relatera till. Jag har gett upp bil och kött (det sistnämnda är faktiskt förra årets Nyårslöfte – var förvånansvärt lätt att hålla) och åker alltid tåg inrikes när det alternativet finns. Men att inte åka iväg när det är som mörkast hemma för att få lite ljus är svårt att ge upp. Inget som jag dock kan njuta av just nu i vilket fall.

Hur som helst så ska jag i alla fall summera året som varit enligt konstens alla regler de närmaste dagarna. Det gör jag alltid och sätter också upp nya mål. Tar fram förra årets utvärderingar och går igenom dem. Ser vad som har blivit verklighet och vad som inte blev det. Funderar över varför.

Detta år har jag även en önskan. Jag vill jobba ännu mer med något som jag känner verkligen gör skillnad. Jag har haft den här känslan länge och blir liksom inte av med den. Jag har därför varit engagerad i diverse ideella organisationer genom åren och har de senaste två åren också börjat engagera mig lokalpolitiskt. Men jag känner att det inte riktigt räcker. Så jag vill jobba ännu mer med två saker jag anser gör störst skillnad – miljö och jämställdhet. Vet inte än i vilken form, men nu skickar jag ut det i universum i alla fall:) .

Sist men absolut inte minst vill jag tacka er för detta år. För att ni läser, kommenterar och skriver till mig. Det är det som gör att jag fortsätter med bloggen. Önskar er ett Riktigt Gott Nytt År!

Gott Nytt 2019

Vyn från vårt fönster just nu.

/Paulina

flow - livsstil

Det är en livsstil

Det är en livsstil. Min ut-korg för slänga/skänka kläder är full. Jag går igenom den och delar upp kläderna i två högar: en som jag ska slänga i klädåtervinningen och en som jag ska skänka till Myrorna. Jag packar ner kläder jag ska slänga och kläder jag ska skänka i var sin plastpåse och ställer dem på golvet i hallen. Jag gillar inte när det ligger plastpåsar på golvet i hallen. Speciellt med tanke på att den är avlång och trång. Det är bra eftersom det säkerställer att jag kommer att göra mig av med dessa plastpåsar inom någon dag. Både klädåtervinningen och Myrorna ligger inom 10 minuters gångavstånd från hemmet och jag passerar dem på väg till tunnelbanan eller när jag ska handla i Västermalmsgallerian. Det går smidigt för mig att göra mig av med sakerna och därför blir det av snabbt.

Sven har tagit ner resväskor packade med vinterkläder och jag tar ut vinterjackor och vinterskor. Jag märker att jag måste klacka om mina vinterstövlar. Jag lägger även dessa i en papperspåse, som jag lägger i hallen. Jag passerar en skomakare på väg till kontoret, så även det kommer att bli av i morgon när jag går till jobbet.

När jag är klar med att packa upp vinterkläderna tar jag tag i lasagneresterna som blev kvar från middagen. Jag delar upp maten i två lådor. En lägger jag i kylen, då vi ska ha några portioner inom de närmaste dagarna. Den andra märker jag med en post-it lapp, som jag skriver ”vegetarisk lasagne” på. Jag klistrar post-it lappen på locket och klistrar över både under- och överdelen av den med tejp för att lappen verkligen ska sitta fast. Denna matlåda lägger jag i frysen.

När jag senare går och lägger mig på kvällen, tar jag av mig kläderna framför garderoben. Det som är tillräckligt fräscht hänger jag tillbaka dit. Jag går därefter runt sängen, till skåpet på andra sidan, där vi förvarar smutstvätt. Jag tar av mig resten av kläderna och slänger dem i tvätten. Ingenting mellanlandar någon annanstans.

flow - livsstil

Älskar när det blir en sådant flow. Jag ser mitt hem som ett ständigt logistikflöde av saker som kommer in och ut. Det gäller att hålla igång flödet, utan några flaskhalsar. Allt jag inte längre behöver ska snabbt lämna hemmet. Allt annat ska hitta sin rätta plats. Jag gillar verkligen att tänka så. Det motiverar mig. Och det gör hela denna process njutningsfull. Jag inser att det är en livsstil.

Sann historia från min söndagskväll:) Ville återberätta för att fånga känslan i det. Har ni en liknande känsla?

/Paulina

Jenny Åsenlund

Att ta hjälp av en coach

Hur vill jag leva mitt liv på bästa sätt? Vad är det som driver mig? Vad ska jag jobba med? Vad får mig att må bra? När känner jag att jag har uppnått mina mål? Vad är meningen med livet? Jag tänker mycket kring sådana frågor. Jag är en person som måste veta att jag gör nytta för andra och att jag gör något som känns meningsfullt och som jag kan vara stolt över. Jag vill kunna påverka och göra skillnad. Det är väldigt viktigt för mig. Bland annat därför bestämde jag mig för att hoppa av ett tryggt och välbetalt jobb och starta eget. För att det var något inom mig som inte var tillfredsställt och som jag kände att jag behövde ha i mitt liv. Att vara egenföretagare är dock inte enkelt. Förutom att man är själv med allt arbete, alla beslut och allt tvivel man har emellanåt så finns det igen man kan diskutera saker och ting med. Och jag behövde bena ut en massa saker, få bolla det med någon och få lite vägledning.

Så jag bestämde mig för att anlita en coach. Med tanke på ovanstående så ville jag både ha coachning vad gäller mitt jobb, men också vad gäller min personliga utveckling. Men var hittar man en sådan? Det finns ju massor med coacher, men jag ville ha någon som verkligen var professionell och bra så klart. Jag började fråga runt bland vänner och googla. Fick några rekommendationer. Och så kom jag på att jag själv kände en person som hade bott på samma nation som mig när jag pluggade i Lund. Jag hade sett mycket upp till henne eftersom hon var qurator på nationen (alltså huvudansvarig för er som inte är bekanta med terminologin, vilket jag inte heller var tills jag blev aktiv i nationen). Att vara tjej och qurator var stort enligt mig. Hon var min förebild. Hon hade gjort en karriär inom IT och sadlat om till coachning. Jag gillade att vi hade samma bakgrund från näringslivet, eftersom jag kände att hon skulle kunna relatera till det. Samtidigt var jag lite tveksam då vi ju ändå kände varandra lite sedan tidigare. Men jag bestämde mig för att ta ett första möte med både henne och en till coach och sedan bestämma mig för vem det skulle bli. Och Jenny, som hon heter, kändes så rätt och så är hon en cerfifierad ICF coach. Så jag bestämde mig för att börja gå hos henne. Och eftersom hon bor i Skåne så har vi kört våra möten via telefon. Det har fungerat alldeles utmärkt.

Jenny gav mig perspektiv och hjälpte mig att hitta den röda tråden. Hon hjälpte mig att få insikter och gav mig verktyg att jobba med själv för att komma vidare. Och lärde mig att allt sker inte i huvudet. Hon fick mig att förstå vikten av andning och mindfullness. Jag är en röd-blåa person (ni som har läst ”Omgiven av idioter eller gjort ett sådant test förstår vad jag menar), dvs. väldigt resultatorienterad och analytisk. Jag har svårt att bara lita på magkänslan och hjärtat. Allt ska ju analyseras. Och för att kunna lyssna på magkänslan och hjärtat behöver man gå inåt i stället för utåt.

ICF coach Jenny Åsenlund

Fotokälla: Jenny Åsenlund

Och det gav verkligen effekt. Jag har fått hjälp med att ta reda på vad jag verkligen brinner för och vill göra. När man skalar bort allt och bara lyssnar på sin inre röst. Vilket inte alltid är det lättaste. Hur jag ska sluta stressa så mycket, inte älta saker och fokusera framåt. Och att andas. Faktiskt. Jag andades inte ordentligt innan och det påvekar så mycket (skulle kunna skriva ett inlägg enbart om andningen:) Jag är så klart inte fullärd ännu, och kommer aldrig blir det då vi lär oss hela livet. Men nu har jag fått verktyg och vet hur jag ska göra framöver. Jag är tacksam för det. Och eftersom jag har som motto att man ska skicka det goda vidare (samt stötta kompetenta kvinnor), så vill jag därför tipsa er. Ifall ni också känner att ni behöver en coach. Är ni nyfikna på Jenny, så har hon en hemsida, där all info finns.

/Paulina

Måste berätta så det kanske kan hjälpa andra

Jag har tänkt på det så mycket sedan jag hörde den fruktansvärda nyheten om Tim Berglings död. Jag hade verkligen hoppats att det var något annat än självmord. För det gör så mycket mer ont att veta att någon mådde så dåligt att de inte mäktade med livet längre. Och det är så svårt att ta in. Speciellt i Aviciis fall som verkade ha allt enligt många och hela livet framför sig. Men det är just det som är saken – det spelar ingen roll vem man är och vad man har. Suicid är en psykisk olycka som kan drabba vem som helst. 1500 personer i Sverige tar sitt liv varje år. Det är fyra personer varje dag. En person var sjätte timme. Siffran är ganska konstant år för år. Det är sex gånger fler än de som dör i trafiken (ca 250 st årligen). Det är lika många som dör i bröstcancer. Och ca 15 000 gör självmordsförsök varje år. Kring varje person som tar sitt liv finns det 15-20 personer som drabbas av sorg. Förstå hur många det är som drabbas. Ändå så pratar vi inte om det och många anhöriga bär det som en hemlighet.

Min mamma blev en av de 1500. I oktober 2015 fick jag den fruktansvärda nyheten och trodde att jag skulle gå sönder och samman. Jag vet uppriktigt inte om jag har förstått det än. Jag har varit bra på att förtränga det. Jag pratade med henne dagen innan i telefon. Jag hade skickat mitt förlags katalog med kommande böcker, där min första bok fanns med. Trodde det skulle göra henne gladare. Och rivit ut en artikel om så kallade ”blå zoner” i världen där människor levde längst. Är inte det ironiskt. Vi pratade lite om det men hon blev inte gladare. Fast hon gjorde ju så gott hon kunde för att hålla skenet uppe. Nästa dag fick jag ett samtal från min bror som berättade. Denna bottenlösa sorg. All skuld man känner för att man inte förhindrade detta. Att man borde ha förstått. Sett tecknen. Jag visste att hon mådde dåligt, men inte att det var så illa. Det säger i princip alla som har förlorat någon i suicid. Och det är just därför vi måste våga fråga.

Jag känner mig inte bekväm med att vara alltför privat. Jag tror inte heller att ni är intresserade av det. Ni vill läsa bloggen för att få förvarings- och organiseringsinspiration. Till och med på min privata facebooksida fick jag verkligen kraftsamla för att orka dela med mig av detta på årsdagen av hennes död. Dessutom är detta så otroligt utlämnande och även stigmatiserande p g a alla fördomar som finns runt omkring det. Som att det går i arv exempelvis. Så även denna gång. Men jag lovade mig själv att prata om det och sprida information. För att göra min mammas död lite mindre meningslöst och för att hjälpa andra att inte hamna i samma situation. Att prata om detta kan faktiskt rädda liv. På riktigt.

När vi inte pratar om det stigmatiserar vi det. Det handlar om psykisk olycka. Det är ett tillfälligt svart hål som man ramlar i och finns det någon där som kan fånga en så räddar man bokstavligen någons liv. Och att ta sitt liv inget man väljer. Just då ser man ingen annan möjlighet. Det handlar inte om egoism. Snarare tvärt om. De som försöker eller tar sitt liv upplever sig själva som en belastning för nära och kära.

Självmord är inget som smittar. Men alla kan drabbas. Och det kan gå fort att hamna där. Jag tror att det är denna rädsla som gör att människor inte vill prata om det. Och att de inte vet hur. Men det är viktigt att vi gör det. Att vi vågar fråga dem som vi tror mår dåligt. Vi vågade inte fråga mamma om hon tänkte ta sitt liv. Just för att vi var rädda att för att inte trigga ingång något. Det borde vi har gjort. Det hade kunnat rädda hennes liv.

Suicide Zero - för att kraftigt minska antal självmord och hjälpa

Suicide Zero är en organisation som arbetar för att kraftigt minska antalet självmord.

Mår du själv dåligt så finns det hjälp att få här:

Självmordslinjen.  Den riktar sig till människor som mår psykiskt dåligt och har tankar på självmord. De tar emot samtal mellan kl. 06-24 alla dagar, via chatt, telefon 90101 och mejl.  (MIND)

Hjälplinjen 0771 22 00 60. Alla dagar kl.13-22 (Svenska Ångestsyndrom Sällskapet)

Svenska kyrkan har jourhavande präster man kan prata med alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be om att bli kopplad.

Det här är det viktigaste inlägget som jag har skrivit. Hoppas att det hjälper någon. Vi måste våga fråga. Det handlar om ett av vår tids största folkhälsoproblem.

/Paulina

Organisera och förvara på tyska

Internationella kvinnodagen och min bok på tyska

Nu har ”Organisera och förvara hemma – ett projekt i veckan” kommit ut på tyska. Varför berättar jag det här? Jo, därför att några av er har faktiskt frågat efter den! Och tro det eller ej, men den finns faktiskt att beställa på Bokus  – där man även kan köpa den polska versionen av ”Förvara smart”. Imponerad över att de även säljer översättningar av böcker. Hur som helst så har jag faktiskt några stycken och tänkte att den av er som hojtar till först får ett exemplar!

Organisera och förvara på tyska

Sedan kan jag inte låta bli att skriva lite om Internationella Kvinnodagen, som ju är idag. Den har nog inte varit viktigare än på länge. Med tanke på #metoo. Och på att demokratiutvecklingen i många länder just nu går bakåt och det första som inskränks är kvinnors rättigheter – framför allt till sin egen kropp. Så vi kan inte ta något för givet utan fortsätta kämpa för likabehandling, lika lön för lika arbete, frihet från sexuella trakasserier och rätt att bestämma över vår egen kropp. Och vi kvinnor måste hjälpa varandra. Genom att vara varandras förebilder. Genom att tipsa om jobb, diskutera lön och sparande och stötta. Bjuda in till nätverk. Genom att inte döma om någon går utanför normen vad gäller barnuppfostran exempelvis. Eller livspusslet. Jag har så många kvinnliga förebilder. I mitt Instagramflöde och i min vardag. Kända kvinnor som jag inte känner privat och väninnor. Jag plockar delar från dem som jag ser upp till. Jag önskar dem allt gott. Och jag försöker peppa och stötta. Ju fler av oss som lyckas och mår bra i sina livsval desto bättre för oss allihopa. Ville bara säga det.

/Paulina