Våga göra dig av med det som tar mer än det ger

Att våga göra sig av med sådant som bara tar energi ger verkligen en känsla av befrielse. Och då menar jag inte bara saker. Jag menar även tid man lägger på diverse möten eller aktiviteter som inte känns givande. Jag menar tankar. Och jag menar även relationer. Det sistnämnda är nog ändå svårast enligt de flesta vågar jag gissa. Men det är minst lika viktigt som onödiga prylar. Om inte viktigare.

Jag vill inte lägga ner tid på att vara stressad, frusterad, arg eller bitter. Jag vill inte titta bakåt utan vara i nuet och titta framåt. Och för att kunna göra det så måste man som bekant rensa.

Jag är bra på att göra mig av med onödiga fysiska saker. Med tiden har jag blivit allt bättre på att rensa bland relationer som bara tar tid och energi. Människor som inte respekterar mig eller inte vill mig gott. Som inte accepterar mig som jag är och försöker göra om mig. Eller där det helt enkelt skaver för mycket. När jag väl har kommit till denna insikt så vågar jag klippa. Ibland behöver man inte heller rensa helt utan kan ”säsongsförvara” ett tag. Med riktiga vänner har jag hittat tillbaka efter ett tag. Reder man ut saker och ting så är jag inte långsint. Eller inser att det är jag som har varit omogen. Däremot så kan jag bli bättre på att rensa bland onödiga arbetsuppgifter, möten och aktiviteter. Jag är en effektiv person, men en del av effektiviteten är att just prioritera bort onödiga saker helt. Sedan har jag en tendens att ta på mig för mycket även om jag har gjort framsteg där. Tror faktiskt att det kommer med åldern. Och på tal om onödiga saker – sociala medier. Att hitta balans bland det som ger och det som tar. Facebookflöde, facebookgrupper, Instagramflöde, mm. Skulle kunna skriva ett inlägg bara om det, speciellt efter min sociala medie-detox under sommaren.

Att rensa bland icke produktiva eller till och med destruktiva tankar är ännu svårare. Beroende på humöret förstås, men detta är min största utmaning. Jag har en tendens att analysera och älta för mycket. Det tar ju också tid. Och energi. Jag har gjort stora framsteg här, men har fortfarande en del kvar att göra. Här behöver jag definitivt rensa. Det är naturligtvis bra att lära sig av sina misstag, så det är ju bra att fundera igenom saker och ting. Men sedan ska man släppa och gå vidare. Jag vill kunna släppa när jag har bestämt mig för det. Och därefter blicka framåt med ett leende. Jag tror ju på att allt sker av en anledning. 

Det är vad jag behöver rensa. How about you?

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

älskar det här landet

Jag älskar det här landet

Sveriges nationaldag idag.

Den här bilden fick mig att fälla några tårar när jag såg den. För att den säger så mycket om Sverige. I stället för att börja hata och leta syndabockar så prisar vi dem som är hjältar. Som polis, brandkår och vårdpersonal. Och jag har aldrig sett en polisbil överöst med blommor någon annanstans i världen.

älskar det här landet

Denna rubrik och bild kommer från Huffington Post som skrev om terrordådet på Drottninggatan. Jag tycker att Sverige har ett hårt yttre skal. Det kan vara svårt att komma in i gemenskapen och bli en del av Sverige. Det fick jag erfara själv. Jag kom hit som 11-åring med familjen och vi flyttade runt till olika flyktingslussar och flyktingförläggningar innan vi till slut bosatte oss i Falkenberg, där vi också stannade efter uppehållstillståndet. Men på något sätt kände jag mig alltid lite udda. Som en betraktare av det svenska samhället. Inte som en naturlig del av det. Efter högstadiet åkte jag som utbytesstudent till USA och där fick jag plötsligt ett annat perspektiv. Där blev jag ett exotiskt inslag på skolan. Och för dem var jag svensk. Det byggde upp mitt självförtroende enormt. Väl tillbaka på gymnasiet gick det lite bättre även om jag fortfarande var den lite udda. I ärlighetens namn så vet jag inte om mina klasskompisar såg mig på det sättet. Men jag kände så. När jag kom till Lund för att studera kändes det plötsligt som att jag hade kommit hem. Så jag var kanske inte annorlunda för att jag kom från Polen, utan för att jag inte var bland likasinnade. Men jag funderade fortfarande på att byta efternamn ifall jag inte skulle få några jobb efter examen. Det behövde jag dock inte oroa mig för eftersom jag fick jobb redan ett halvår innan jag var klar med studierna.

Jag flyttade till Stockholm och det var nog här som jag började känna mig som en naturligt del av Sverige, varken mer eller mindre. Jag slutade viska när jag pratade på polska. Det tog många år att komma dit, men jag kan inte säga annat än att jag verkligen älskar och uppskattar Sverige. Det finns så mycket som är helt underbart. Som när jag efter att jag hade fött Oskar fick jag ett papper från Försäkringskassan, där det stod att jag nu hade rätt till barnbidrag och den var automatiskt fördelad mellan mig och Sven. Jag behövde inte ens söka. Jag bara fick det. Sådant gör mig tårögd. Det är tecken på ett välfungerande land.

Och polisen finns här för att skydda oss vanliga medborgare. Det är långt från givet i alla länder i världen. Vi har en stat som skyddar oss medborgare. Vi har myndigheter som fungerar. Vi har en förskola och en skola som lär ut jämställdhet och jämlikhet. Vi har en sjukvård där man inte behöver muta sig fram för att få vård. Barnaga och kvinnomisshandel är förbjuden. Organisationen US News & Word har rankat Sverige som världens bästa landa att leva i för kvinnor 2019. World Economic Forum listade Sverige i fjol som det bästa landet i världen att bo i, på grund av låg korruption, hög jämställdhet, bra affärsklimat, och hög innovation. Visst, vi har fortfarande mycket att jobba på och vi kan aldrig ta vår frihet för given, det har vi inte minst märkt på senare år, men vi har ändå kommit längre än de allra flesta länder. Sverige är helt enkelt helt fantastiskt!

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Böcker lästa 2018

Jag älskar ju diverse bokslut. Och listor som jag kan summera. Varje år för jag därför en lista över böcker som jag har läst under året. (Dessa har jag samlade i en anteckningssida på Evernote). Så jag kan lätt titta tillbaka hela vägen till 2009, då jag började med dessa listor. Och jag kan glatt konstatera att jag har aldrig läst så många böcker under ett år som i 2018! Mycket tack vare mina mammalediga promenader med en ljudbok i hörlurarna – så tacksam för denna uppfinning. Hela 23 lästa böcker i år!

Säg mig vilka böcker du läser så ska jag tala om för dig vem du är. Av den anledningen tycker faktiskt att det är lite jobbigt att outa min boklista.  Men jag har bestämt mig för att våga, så här kommer den:

MÅNAD
BOKTITEL
FÖRFATTARE
1
Januari
Omgiven av idioter
Thomas Ericsson
2
Januari
Walking Meditation
Annelena Mellblom
3
Februari
Attraktionslagen
Ester Hicks, Jerry Hicks
4
Mars
Mera självkänsla
Mia Törnblom
5
April
Status 12
Martin Melin
6
April
Elon Musk – Tesla, SpaceX och jakten på en fantastisk framtid
Ashlee Vance
7
Maj
Framgång och kris
Lars Leijonborg
8
Maj
Ta plats – med ansvar och generositet
Mia Törnblom
9
Maj
Vem fan är han??
Daniel Redgert
10
Juni
Framgångsboken
Alexanser Pärleros
11
Juni
Den pragmatiske idealisten
Magnus Ståhlberg
12
Juli
Kvinnorna som äger börsen
Natalie Eriksson
13
Juli
Aktier – 3 steg till ekonomiskt oberoende
Ola Lauritzson
14
Augusti
Så här blir du miljonär i hängmattan
Per H Börjesson
15
September
12 livsregler: ett motgift mot kaos
Jordan B. Peterson
16
September
Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda
Olof Röhlander
17
Oktober
Linjen
Elise Karlsson
18
Oktober
Total Recall
Arnold Schwarzenegger
19
Oktober
Economista
Isabella Löwengrip, Pingis Hadenius
20
November
Year of Yes – how to dance it out, stand in the sun and be you own person
Shonda Rhymes
21
December
Vem gråter vid din grav?
Robin Sharma
22
December
Mammorna
Alexandra Pascalidou
23
December
Hon är inte jag
Golnaz Hashemzadeh

Av dessa har jag tidigare skrivit om Economista. De andra ekonomiböckerna kommer jag återkomma till framöver när jag ska skriva om aktier och fonder. Av de 23 böcker som jag har läst är alltså endast 2 rent skönlitterära böcker. Resten är faktaböcker av något slag: ekonomiböcker, biografier och självhjälps-/ motivationsböcker. Jag är en sådan nyttomaximerare…kan inte tillåta mig att läsa något som ”endast” är avkopplande utan måste lära mig något av boken. Även Martin Melins bok läste jag med tanken att jag ville lära mig mer om de patrullerande polisernas vardag… Å andra sidan så tittar jag en hel del på diverse serier så jag inbillar mig att jag får den sortens fantasieggande input den vägen. Men böcker är alltid böcker och går inte att ersätta med något annat. Faktiskt.

Det finns en bok som jag bokstavligen sträckläste under en kväll. Jag hittade den i vår tvättstuga, där vi har en bokbytarhylla (mitt initiativ!:). Och där fanns den. Jag tog upp den när jag väntade på tvätten och sedan kunde jag bara inte sluta läsa. Den hade något speciellt över sig. Den handlar om gränsen mellan att ha ett jobb och utanförskapet när man inte har det. Den beskrev så bra hur det kändes. Och en kärlekshistoria förutom detta. Dessutom flera träffande beskrivningar av ordning:) Hade aldrig hört talas om den tidigare och skulle aldrig hitta den annars så tack till dig som la den i tvättstugan! Det blev en mycket sen kväll den kvällen jag hittade den.

Linjej Elise Karlsson

En annan bok som jag hittade i tvättstugan precis innan vi åkte iväg och som jag också sträckläste mig igenom när jag kunde medan jag hade influensa var ”Hon är inte jag” av Golnaz Hashemzedah. Jag kände till henne sedan tidigare och blev väldigt nyfiken på hennes historia. Hon är den första kårordföranden på Handelshögskolan av utländsk bakgrund – dessutom kvinna. I boken berättar hon allt från hur hon kom till Sverige, om hela hennes uppväxt i en småstad utanför Stockholm till kårordförandetiden och det första jobbet. Jag vet inte hur verklighetstrogen denna bok är, men den är i vilket fall skriven på ett väldigt säreget och poetiskt sätt. Jag kände igen mig en hel del i den.

Hon är inte jag Golnaz Hashemzadeh

Ytterligare en bok som jag också hade svårt att lägga ifrån mig är Alexandra Pascalidous ”Mammorna”. Det är en riktig ögonöppnare och ger insyn i utanförskapsområden samt problematiken kring utanförskapet – sett ur mammornas perspektiv och genom deras berättelser. Det är en viktig bok som jag hoppas att många läser. Den väcker många känslor och ställer samhällsviktiga frågor.

Årets mest upplyftande bok måste vara Shonda Rhymes ”Year of Yes – how to dance it out, stand in the sun and be you own person”. En sådan pärla! Shonda Rhymes är manusförfattare av succéserierna Grey’s Anathomy, Scandal och How to get away with Murder. En sådan underbar person som både berättar om sitt liv och karriär samt delar med sig av en massa klokskap. Den är personlig, varm, rolig och inspirerande samtidigt som den också är allmänbildande.

Just nu lyssnar jag mig igenom Michelle Obamas självbiografi. Ytterligare en biografi med andra ord.. 🙂

Vilka böcker har ni läst under 2018? Och vilka är de bästa som ni kan rekommendera? Gärna skönlitterära då jag vill gärna läsa mer av dessa:)

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Gott Nytt 2019

Gott Nytt 2019!

Jag har legat helt däckad i influensa i några dagar nu och haft en nära döden upplevelse känns det som. I alla fall vad gäller den otroligt häftiga hostan jag haft. Så det blev inget ordentligt Nyårsfirande. Å andra sidan kan man ju säga att det bara kan bli bättre härifrån:)

Det känns som att jag har drabbads av bad karma för att vi flög iväg till Portugal. Flygskam är ju ett ord som nu har lagts till den svenska ordlistan och jag kan verkligen relatera till. Jag har gett upp bil och kött (det sistnämnda är faktiskt förra årets Nyårslöfte – var förvånansvärt lätt att hålla) och åker alltid tåg inrikes när det alternativet finns. Men att inte åka iväg när det är som mörkast hemma för att få lite ljus är svårt att ge upp. Inget som jag dock kan njuta av just nu i vilket fall.

Hur som helst så ska jag i alla fall summera året som varit enligt konstens alla regler de närmaste dagarna. Det gör jag alltid och sätter också upp nya mål. Tar fram förra årets utvärderingar och går igenom dem. Ser vad som har blivit verklighet och vad som inte blev det. Funderar över varför.

Detta år har jag även en önskan. Jag vill jobba ännu mer med något som jag känner verkligen gör skillnad. Jag har haft den här känslan länge och blir liksom inte av med den. Jag har därför varit engagerad i diverse ideella organisationer genom åren och har de senaste två åren också börjat engagera mig lokalpolitiskt. Men jag känner att det inte riktigt räcker. Så jag vill jobba ännu mer med två saker jag anser gör störst skillnad – miljö och jämställdhet. Vet inte än i vilken form, men nu skickar jag ut det i universum i alla fall:) .

Sist men absolut inte minst vill jag tacka er för detta år. För att ni läser, kommenterar och skriver till mig. Det är det som gör att jag fortsätter med bloggen. Önskar er ett Riktigt Gott Nytt År!

Gott Nytt 2019

Vyn från vårt fönster just nu.

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

flow - livsstil

Det är en livsstil

Det är en livsstil. Min ut-korg för slänga/skänka kläder är full. Jag går igenom den och delar upp kläderna i två högar: en som jag ska slänga i klädåtervinningen och en som jag ska skänka till Myrorna. Jag packar ner kläder jag ska slänga och kläder jag ska skänka i var sin plastpåse och ställer dem på golvet i hallen. Jag gillar inte när det ligger plastpåsar på golvet i hallen. Speciellt med tanke på att den är avlång och trång. Det är bra eftersom det säkerställer att jag kommer att göra mig av med dessa plastpåsar inom någon dag. Både klädåtervinningen och Myrorna ligger inom 10 minuters gångavstånd från hemmet och jag passerar dem på väg till tunnelbanan eller när jag ska handla i Västermalmsgallerian. Det går smidigt för mig att göra mig av med sakerna och därför blir det av snabbt.

Sven har tagit ner resväskor packade med vinterkläder och jag tar ut vinterjackor och vinterskor. Jag märker att jag måste klacka om mina vinterstövlar. Jag lägger även dessa i en papperspåse, som jag lägger i hallen. Jag passerar en skomakare på väg till kontoret, så även det kommer att bli av i morgon när jag går till jobbet.

När jag är klar med att packa upp vinterkläderna tar jag tag i lasagneresterna som blev kvar från middagen. Jag delar upp maten i två lådor. En lägger jag i kylen, då vi ska ha några portioner inom de närmaste dagarna. Den andra märker jag med en post-it lapp, som jag skriver ”vegetarisk lasagne” på. Jag klistrar post-it lappen på locket och klistrar över både under- och överdelen av den med tejp för att lappen verkligen ska sitta fast. Denna matlåda lägger jag i frysen.

När jag senare går och lägger mig på kvällen, tar jag av mig kläderna framför garderoben. Det som är tillräckligt fräscht hänger jag tillbaka dit. Jag går därefter runt sängen, till skåpet på andra sidan, där vi förvarar smutstvätt. Jag tar av mig resten av kläderna och slänger dem i tvätten. Ingenting mellanlandar någon annanstans.

flow - livsstil

Älskar när det blir en sådant flow. Jag ser mitt hem som ett ständigt logistikflöde av saker som kommer in och ut. Det gäller att hålla igång flödet, utan några flaskhalsar. Allt jag inte längre behöver ska snabbt lämna hemmet. Allt annat ska hitta sin rätta plats. Jag gillar verkligen att tänka så. Det motiverar mig. Och det gör hela denna process njutningsfull. Jag inser att det är en livsstil.

Sann historia från min söndagskväll:) Ville återberätta för att fånga känslan i det. Har ni en liknande känsla?

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Jenny Åsenlund

Att ta hjälp av en coach

Hur vill jag leva mitt liv på bästa sätt? Vad är det som driver mig? Vad ska jag jobba med? Vad får mig att må bra? När känner jag att jag har uppnått mina mål? Vad är meningen med livet? Jag tänker mycket kring sådana frågor. Jag är en person som måste veta att jag gör nytta för andra och att jag gör något som känns meningsfullt och som jag kan vara stolt över. Jag vill kunna påverka och göra skillnad. Det är väldigt viktigt för mig. Bland annat därför bestämde jag mig för att hoppa av ett tryggt och välbetalt jobb och starta eget. För att det var något inom mig som inte var tillfredsställt och som jag kände att jag behövde ha i mitt liv. Att vara egenföretagare är dock inte enkelt. Förutom att man är själv med allt arbete, alla beslut och allt tvivel man har emellanåt så finns det igen man kan diskutera saker och ting med. Och jag behövde bena ut en massa saker, få bolla det med någon och få lite vägledning.

Så jag bestämde mig för att anlita en coach. Med tanke på ovanstående så ville jag både ha coachning vad gäller mitt jobb, men också vad gäller min personliga utveckling. Men var hittar man en sådan? Det finns ju massor med coacher, men jag ville ha någon som verkligen var professionell och bra så klart. Jag började fråga runt bland vänner och googla. Fick några rekommendationer. Och så kom jag på att jag själv kände en person som hade bott på samma nation som mig när jag pluggade i Lund. Jag hade sett mycket upp till henne eftersom hon var qurator på nationen (alltså huvudansvarig för er som inte är bekanta med terminologin, vilket jag inte heller var tills jag blev aktiv i nationen). Att vara tjej och qurator var stort enligt mig. Hon var min förebild. Hon hade gjort en karriär inom IT och sadlat om till coachning. Jag gillade att vi hade samma bakgrund från näringslivet, eftersom jag kände att hon skulle kunna relatera till det. Samtidigt var jag lite tveksam då vi ju ändå kände varandra lite sedan tidigare. Men jag bestämde mig för att ta ett första möte med både henne och en till coach och sedan bestämma mig för vem det skulle bli. Och Jenny, som hon heter, kändes så rätt och så är hon en cerfifierad ICF coach. Så jag bestämde mig för att börja gå hos henne. Och eftersom hon bor i Skåne så har vi kört våra möten via telefon. Det har fungerat alldeles utmärkt.

Jenny gav mig perspektiv och hjälpte mig att hitta den röda tråden. Hon hjälpte mig att få insikter och gav mig verktyg att jobba med själv för att komma vidare. Och lärde mig att allt sker inte i huvudet. Hon fick mig att förstå vikten av andning och mindfullness. Jag är en röd-blåa person (ni som har läst ”Omgiven av idioter eller gjort ett sådant test förstår vad jag menar), dvs. väldigt resultatorienterad och analytisk. Jag har svårt att bara lita på magkänslan och hjärtat. Allt ska ju analyseras. Och för att kunna lyssna på magkänslan och hjärtat behöver man gå inåt i stället för utåt.

ICF coach Jenny Åsenlund

Fotokälla: Jenny Åsenlund

Och det gav verkligen effekt. Jag har fått hjälp med att ta reda på vad jag verkligen brinner för och vill göra. När man skalar bort allt och bara lyssnar på sin inre röst. Vilket inte alltid är det lättaste. Hur jag ska sluta stressa så mycket, inte älta saker och fokusera framåt. Och att andas. Faktiskt. Jag andades inte ordentligt innan och det påvekar så mycket (skulle kunna skriva ett inlägg enbart om andningen:) Jag är så klart inte fullärd ännu, och kommer aldrig blir det då vi lär oss hela livet. Men nu har jag fått verktyg och vet hur jag ska göra framöver. Jag är tacksam för det. Och eftersom jag har som motto att man ska skicka det goda vidare (samt stötta kompetenta kvinnor), så vill jag därför tipsa er. Ifall ni också känner att ni behöver en coach. Är ni nyfikna på Jenny, så har hon en hemsida, där all info finns.

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Måste berätta så det kanske kan hjälpa andra

Jag har tänkt på det så mycket sedan jag hörde den fruktansvärda nyheten om Tim Berglings död. Jag hade verkligen hoppats att det var något annat än självmord. För det gör så mycket mer ont att veta att någon mådde så dåligt att de inte mäktade med livet längre. Och det är så svårt att ta in. Speciellt i Aviciis fall som verkade ha allt enligt många och hela livet framför sig. Men det är just det som är saken – det spelar ingen roll vem man är och vad man har. Suicid är en psykisk olycka som kan drabba vem som helst. 1500 personer i Sverige tar sitt liv varje år. Det är fyra personer varje dag. En person var sjätte timme. Siffran är ganska konstant år för år. Det är sex gånger fler än de som dör i trafiken (ca 250 st årligen). Det är lika många som dör i bröstcancer. Och ca 15 000 gör självmordsförsök varje år. Kring varje person som tar sitt liv finns det 15-20 personer som drabbas av sorg. Förstå hur många det är som drabbas. Ändå så pratar vi inte om det och många anhöriga bär det som en hemlighet.

Min mamma blev en av de 1500. I oktober 2015 fick jag den fruktansvärda nyheten och trodde att jag skulle gå sönder och samman. Jag vet uppriktigt inte om jag har förstått det än. Jag har varit bra på att förtränga det. Jag pratade med henne dagen innan i telefon. Jag hade skickat mitt förlags katalog med kommande böcker, där min första bok fanns med. Trodde det skulle göra henne gladare. Och rivit ut en artikel om så kallade ”blå zoner” i världen där människor levde längst. Är inte det ironiskt. Vi pratade lite om det men hon blev inte gladare. Fast hon gjorde ju så gott hon kunde för att hålla skenet uppe. Nästa dag fick jag ett samtal från min bror som berättade. Denna bottenlösa sorg. All skuld man känner för att man inte förhindrade detta. Att man borde ha förstått. Sett tecknen. Jag visste att hon mådde dåligt, men inte att det var så illa. Det säger i princip alla som har förlorat någon i suicid. Och det är just därför vi måste våga fråga.

Jag känner mig inte bekväm med att vara alltför privat. Jag tror inte heller att ni är intresserade av det. Ni vill läsa bloggen för att få förvarings- och organiseringsinspiration. Till och med på min privata facebooksida fick jag verkligen kraftsamla för att orka dela med mig av detta på årsdagen av hennes död. Dessutom är detta så otroligt utlämnande och även stigmatiserande p g a alla fördomar som finns runt omkring det. Som att det går i arv exempelvis. Så även denna gång. Men jag lovade mig själv att prata om det och sprida information. För att göra min mammas död lite mindre meningslöst och för att hjälpa andra att inte hamna i samma situation. Att prata om detta kan faktiskt rädda liv. På riktigt.

När vi inte pratar om det stigmatiserar vi det. Det handlar om psykisk olycka. Det är ett tillfälligt svart hål som man ramlar i och finns det någon där som kan fånga en så räddar man bokstavligen någons liv. Och att ta sitt liv inget man väljer. Just då ser man ingen annan möjlighet. Det handlar inte om egoism. Snarare tvärt om. De som försöker eller tar sitt liv upplever sig själva som en belastning för nära och kära.

Självmord är inget som smittar. Men alla kan drabbas. Och det kan gå fort att hamna där. Jag tror att det är denna rädsla som gör att människor inte vill prata om det. Och att de inte vet hur. Men det är viktigt att vi gör det. Att vi vågar fråga dem som vi tror mår dåligt. Vi vågade inte fråga mamma om hon tänkte ta sitt liv. Just för att vi var rädda att för att inte trigga ingång något. Det borde vi har gjort. Det hade kunnat rädda hennes liv.

Suicide Zero - för att kraftigt minska antal självmord och hjälpa

Suicide Zero är en organisation som arbetar för att kraftigt minska antalet självmord.

Mår du själv dåligt så finns det hjälp att få här:

Självmordslinjen.  Den riktar sig till människor som mår psykiskt dåligt och har tankar på självmord. De tar emot samtal mellan kl. 06-24 alla dagar, via chatt, telefon 90101 och mejl.  (MIND)

Hjälplinjen 0771 22 00 60. Alla dagar kl.13-22 (Svenska Ångestsyndrom Sällskapet)

Svenska kyrkan har jourhavande präster man kan prata med alla dagar mellan kl 21-06. Ring 112 och be om att bli kopplad.

Det här är det viktigaste inlägget som jag har skrivit. Hoppas att det hjälper någon. Vi måste våga fråga. Det handlar om ett av vår tids största folkhälsoproblem.

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Organisera och förvara på tyska

Internationella kvinnodagen och min bok på tyska

Nu har ”Organisera och förvara hemma – ett projekt i veckan” kommit ut på tyska. Varför berättar jag det här? Jo, därför att några av er har faktiskt frågat efter den! Och tro det eller ej, men den finns faktiskt att beställa på Bokus  – där man även kan köpa den polska versionen av ”Förvara smart”. Imponerad över att de även säljer översättningar av böcker. Hur som helst så har jag faktiskt några stycken och tänkte att den av er som hojtar till först får ett exemplar!

Organisera och förvara på tyska

Sedan kan jag inte låta bli att skriva lite om Internationella Kvinnodagen, som ju är idag. Den har nog inte varit viktigare än på länge. Med tanke på #metoo. Och på att demokratiutvecklingen i många länder just nu går bakåt och det första som inskränks är kvinnors rättigheter – framför allt till sin egen kropp. Så vi kan inte ta något för givet utan fortsätta kämpa för likabehandling, lika lön för lika arbete, frihet från sexuella trakasserier och rätt att bestämma över vår egen kropp. Och vi kvinnor måste hjälpa varandra. Genom att vara varandras förebilder. Genom att tipsa om jobb, diskutera lön och sparande och stötta. Bjuda in till nätverk. Genom att inte döma om någon går utanför normen vad gäller barnuppfostran exempelvis. Eller livspusslet. Jag har så många kvinnliga förebilder. I mitt Instagramflöde och i min vardag. Kända kvinnor som jag inte känner privat och väninnor. Jag plockar delar från dem som jag ser upp till. Jag önskar dem allt gott. Och jag försöker peppa och stötta. Ju fler av oss som lyckas och mår bra i sina livsval desto bättre för oss allihopa. Ville bara säga det.

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

Instagram 2017

Nyårsmål 2018 och stort tack!

Det är svårt att tänka stort. Svårare än vad jag trodde i alla fall. Lustigt att det ska vara så. Ganska snabbt kommer man (jag) in på olika begränsningar som finns. Testa själva: om ni fick bo precis var som helst – var skulle ni bo någonstans? Om ni fick jobba med precis vad som helst – vad skulle det vara? Vad skulle ni vilja uppleva? Hur skulle er familjesituation se ut?  Att ha stora drömmer betyder för övrigt inte att man inte kan vara tacksam för det man har, utan att man just ska våga drömma.

Jag tänker mycket på sådant nu för tiden. Jag har i och för sig skrivit nyårsmål varje år, men inser att de inte har varit tillräckligt stora. Jag har helt enkelt inte vågat. Kanske har detta att göra med just ordet mål. Det innebär per definition att de ska vara realistiska för att kunna uppnås, och då tänker man direkt på hur man ska göra det, vilket har en begränsande inverkan. Drömmar däremot kan vara precis hur stora som helst. De är ju drömmar. Så jag har bestämt att jag ska tänka mer i termer av drömmar för att vidga mina vyer.

För någon vecka sedan läste jag en intervju med Isabella Löwengrip. Det finns ju inga gränser för vad denna fantastiska kvinna kan göra. Och hon är inte ens 30 år fyllda! Men förutom hennes framgångar så beundrar jag faktiskt hennes mindset mest. Det är också det som är hennes främsta framgångsverktyg. I intervjun jag läste berättade hon att hon tidigare hade skämts för sina stora mål, men har slutat med det. Men hon har alltid tänkt väldigt stort.

Med det sagt så är det dags att summera 2017 och drömma fram 2018. Utifrån vad jag ville med 2017 har det gått över mina förväntningar.  Jag ville ge ut en bok till. Det var dock en lågoddsare, eftersom jag ju visste att det skulle hända. Däremot så hade jag verkligen en dröm om att mina böcker skulle ges ut i Polen. Och det har slagit in! ”Förvara smart” lanserades där i höstas och ”Organisera och förvara” kommer att komma ut där i början av 2018. Och även i Tyskland och Portugal, där jag faktiskt befinner mig nu när jag skriver detta.

Och så fick jag Oskar. Något som jag också visste skulle ske 2017. Men jag måste erkänna att jag var ganska rädd för hur det skulle gå ihop med eget företag, men även med mitt välbefinnande. Jag har tidigare inte trivts i min mammalediga roll och minns det som en av mina svåraste perioder, vilket är en av anledningarna till att det dröjde länge mellan barnen. Men Oskar har visat sig vara en sådan enorm energikälla som bara sprider glädje omkring sig. Jag vet att det kanske kan låta lite tillgjort, men jag trodde faktiskt inte på riktigt att sådana bebisar fanns.  Men han har bevisat motsatsen och jag är enormt tacksam för det. Så 2017 har varit ett bra år, även om jag fick en svacka i somras då jag försökte jobba på som vanligt trots en liten bebis.

Tycker att årets bästa från Instagram sammanfattar det ganska bra:

Instagram 2017 - nyårsmål

Givet allt detta så har jag som sagt bestämt mig att våga ha stora drömmar för 2018. Och våga berätta lite mer om det. Vilket jag tycker är rent ut sagt läskigt. Jag är den som vill göra saker först och sedan berätta om det. I bästa fall, för egentligen så tycker jag att det är skrytigt. Till och med när jag berättade om mina bokkontrakt så hade jag ont i magen. Böckerna var ju inte färdiga.. Men jag har insett hur viktigt det är, i syfte att fokusera på sina mål och börja tro på att man verkligen kan uppnå dem.

Så några av mina Nyårsmål är följande:

Under 2018 ska jag lansera en produkt jag tror mycket på. Jag tror att den verkligen behövs och jag längtar tills den finns så att den kan göra inte minst min vardag lite vackrare:) Och så vill jag att den ska uppmärksamma vikten av jämställdhet i hemmet. För det är ett lika stort måste och självklarhet som jämställdhet på arbetsplatsen. Mer än så vågar jag inte säga. Men bara att jag har skrivit det här känns väldigt stort för mig.

Bloggmässigt känner jag att jag vill förnya mig. Det är viktigt för mig själv, men jag både hoppas och tror att ni också kommer att gilla det. Som jag skrev för några dagar sedan så kommer jag under 2018 att köra ett projekt i månaden i stället för ett i veckan. På så sätt fortsätter vi med projekten, men inte fullt lika ofta. Sedan tänkte jag få in mer förvaringsinspiration, rensning, men också praktiska husmorstips. Jag vill även skriva lite mer om psykologin bakom ordning och reda. För det är det som gör skillnad för hur vi har det där hemma. Och lite privatekonomi. Det är också en del av att planera, strukturera och organisera hemma och det är ett ämne som jag tycker är både roligt och viktigt. Vad tror ni om det?

Har ni några Nyårsmål eller Nyårsdrömmar som ni vill dela med er av?

Sist men inte minst vill jag verkligen tacka er för detta år. Av hela mitt hjärta. För att ni följer bloggen och andra sociala kanaler, ger feedback, pepp och tipsar. Utan er hade det inte funnits varken någon blogg eller några böcker  – i alla fall inte mina:). Så är det och jag är otroligt tacksam för det.

Jag vill även passa på att önska er ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att 2018 blir ännu bättre än 2017 och att alla era drömmar och mål slår in!

Kram!

/Paulina

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram:

behålla ordning

Hur får man familjen delaktig i att behålla ordningen?

Förra veckan frågade jag er vad ni ville att jag skulle skriva mer om. Jag fick många intressanta förslag och synpunkter och jag tänkte svara på en av dessa på en gång. Cissi skrev följande:

”Jag skulle önska tips på hur man ska få familjen mer delaktig i både rensning/organisering och hur man ska försöka behålla ordningen?”

Den frågan är ju på intet sätt lätt och det finns säkert flera sätt att att lösa det på. Men jag kan i alla fall berätta hur det går till hemma hos oss.

Om vi börjar med min man, så är han inte är så stökig av sig, och det är ju en bra början:) Sedan har vi en slags arbetsfördelning, som har utkristalliserat sig med åren: han lagar mat för det mesta och jag står för städning och organisering av hemmet. Båda två är nöjda med den fördelningen. Jag tycker att det är mycket roligare att skapa resultat som håller i sig mer än den halvtimme som det tar att äta upp maten och han gör det han gillar. Och så gör det vi är bäst på. Utifrån denna fördelning skapar jag alltså ordning. Däremot så rör frågan om att behålla ordningen hela familjen. Det gäller inte minst att involvera barnen.

Och här är vi stenhårda. Vi ser till att Viktor ställer tillbaka saker som han har tagit fram. Sitter han och ritar så ska kritor och papper läggas tillbaka. Bygger han med Lego så ska legoklossar och figurer ställas undan. Han förväntas även att lägga sina kläder i tvättkorgen om de är smutsiga eller tillbaka i sin garderob om de är rena. I samband med att han ska lägga sig på kvällen så går vi oftast igenom vad som ska in i tvätten och vad som kan läggas tillbaka i garderoben. (om ni vill läsa mer om hur jag tycker att använda kläder ska förvaras). Hittar vi kläder på hans rum som han har ”glömt” eller gömt undan för att slippa gå till tvättkorgen, så får han gå till tvättkorgen med dem då. Han slipper inte undan helt enkelt och vi lägger ner mycket tid på att vara konsekventa. Det gör att han till slut ofta inser att det är lika bra att lägga saker där man ska på en gång i stället för att senare bli avbruten mitt i någon lek eller spel exempelvis. Tilläggas bör att han i praktiken är ensambarn, och då blir det lättare att vara konsekvent än om man ska vara det med två eller tre barn samtidigt. Så jag vet att det inte är någon lätt uppgift. Men jag ser ingen annan väg runt detta.

behålla ordningen

Att märka upp hjälper Viktor att lägga tillbaka kläderna på rätt ställe

Sist men inte minst så pratar vi en hel del om detta. För det händer ju att Viktor blir väldigt arg över det. Som härom dagen när han skulle kasta sina kläder i tvättkorgen och utbrast: ”Jag får bara göra det tråkiga!”. Och då svarade jag. ”Vem tycker du ska göra det i stället för dig?”. Det är ju långt ifrån alltid att poletten trillar ner, men det gjorde faktiskt det just den gången. Han blev tyst och slutade bråka. Förhoppningsvis så mindes han någon av de diskussioner som vi har haft om varför vi alla måste hjälpa till och att det är det enda rättvisa. Jag önskar att jag kunde säga att det hjälper att säga det en gång, eller att när en rutin sitter så kommer den alltid att göra det. Men så är det ju inte. Det enda jag kan säga är att aldrig ge sig. Då blir det i alla fall lättare med tiden. För att ge upp och göra sakerna själv i stället för honom finns inte på kartan. För jag tänker inte vara den som plockar upp efter resten av familjen. Då tar jag hellre de fighter som krävs för att det ska sitta. Det ser jag som en viktig investering.

Hur gör ni för att göra familjen delaktig i att behålla ordningen?

/Paulina

PS. För att få med sig sin partner brukar jag tipsa om att göra var sin prioriteringslista och diskutera utifrån den.

Följ mig gärna via Facebook:

Eller på Instagram: