Jag fick en fråga härom veckan från Carina om hur man rensar bland barnens skolböcker. Vi gjorde det själva för bara några veckor sedan så det berättar jag gärna.
Jag bad Carina att utveckla hennes fråga och då skrev hon så här:
”Det är den vanliga utmaningen av nostalgi och prokrastineringsbeteende. Skjuta upp beslut för att invänta perioder med bättre tid. Under tiden hinner högen växa till ett berg och lusten att ta itu med surdegen blir mindre. Vill ju minnas allt av hur fint dom skrev och räknade osv i olika perioder i barndomen. Och kanske är det roligt att se för barnen som vuxna. Men det räcker med ett urval! Det blir fort en ond cirkel när det inte tas itu med på en gång. Och det blir ganska mycket böcker efter många år med flera barn i skolan. Till mitt försvar: jag har blivit mycket bättre och väldigt peppad av din blogg. Tack igen!”
För er som undrar vad prokrastineringsbeteende är för något: ”
Prokrastinering eller
uppskjutarbeteende innebär inom
kognitiv beteendeterapi (KBT) vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser. Man substituerar medvetet viktiga aktiviteter med alternativa aktiviteter som kanske också måste göras men som har lägre prioritet, eller som inte alls bidrar till att man uppnår sina mål, exempelvis dagdrömmande eller datorsurfande på arbets- eller studietid. Prokrastinering inträffar ofta när ett val måste göras mellan en större uppgift och en mindre uppgift, eller när en uppgift upplevs som obehaglig, tråkig eller koncentrationskrävande.
[3] Vanliga problemområden är att fullfölja studier och författarskap, att hålla leveranstider i sitt arbete och att betala räkningar i tid.” Kopierat från Wikipedia.
Ja, Carina svarade ju ganska bra på frågan själv:) Och det är också första steget – att komma till en insikt om att man bör göra något åt saken och förstå varför det inte är hållbart att fortsätta i samma spår som tidigare. Det ger motivation att agera. Utan steg 1 händer ingenting. När det är på plats så kanske man behöver lite tips på hur man ska gå tillväga, och här kan jag hjälpa till:)
När Viktor slutade årskurs 2 så fick han med sig en hel del skolböcker, skolarbeten och veckobrev. Vi lät dem ligga över sommaren. Både för att vi helt enkelt inte tog tag i det men även för att det fanns en poäng med att just låta det ligga över sommaren. Det skapar lite distans och minskar nostalgin. Inför stolstart tog vi tag i högen tillsammans (på mitt initiativ:). Vad gäller skolmaterial mm så har jag en regel som jag kallar för personlighetsregeln. Utifrån den är det mycket enkelt att värdera vad man ska behålla och vad ska kastas. Med personlighetsregeln menar jag saker som Viktor själv har skapat, som är unikt och som visar på hans utveckling eller och/eller är av ett slags dagboksvärde. Utifrån detta så var det självklart att spara hans veckobrev, där han berättade om sina helger. Det är ju en dagbok! Sedan var det vissa skolarbeten där han gjorde allt själv, t ex planeter mm. Där tittade vi tillsammans och sparade på de bästa. Rena skolböcker där han endast fyllde i är enligt personlighetsregeln inget att spara. Det finns inget personligt i det – man ser endast vad var rätt eller fel skrivet. Hur kul är det att kolla i det efteråt?
Viktor hade inga problem att kasta alla andra skolböcker förutom matteboken, då han verkligen älskar matte. Men jag förklarade detta för honom och till sist gav han med sig. Han har inte haft några prov än men där kommer jag också gallra och kanske spara någon eller några prov som har känts extra viktiga eller just personliga, dvs där han skriver hur han resonerar t ex.
Så i slutändan blev det endast en mindre bunta papper som vi satte i en pärm, där saker från årskurs ett redan finns. Mer än ett pärm under hela skolgången ska det inte bli tycker jag. Så inga skolböcker ska sparas med andra ord om ni frågar mig:).
/Paulina