Den dyrbaraste julklappen

Jag vet. Nu får jag äta upp att jag har rekommenderat min bok som julklapp:) Men med det sagt så måste jag skriva om något som är viktigt för mig. Och det är julhetsen och alla förväntningar och vad det gör med oss.

Ibland känns det som att vi jagar en föreställning om julen och den föreställningen har vissa ingredienser – en lycklig familj och släkt, den perfekta maten, det perfekta pyntet och de perfekta – och många  – presenterna. Så att det ser bra ut under granen alltså. Och just det. Den perfekta granen också.

Jag tänker så här: går vi tillbaka i tiden så innebar Julen att vi äntligen fick äta oss mätta. Och så fanns det ont om saker. Därför såg vi till att ge varandra just det. Julklappar. Nu har vi mat och prylar i överflöd. Vi spenderar tid på att jaga just mat och saker inför julen. Det vi däremot saknar är just tid i allmänhet och tid för varandra i synnerhet. Så varför inte ge varandra tid i julklapp? Jag och min man har det som regel. Vi ger alltid varandra upplevelser i julklapp. Detta av flera anledningar. För det första så är vi ofta bortresta delar av julledigheten. För det andra så är det ett säkert sätt att säkerställa att vi som småbarnsföräldrar faktiskt kommer ut och spenderar tid tillsammans. Vi slipper leta efter julklappar som vi inte är säkra på om den andre gillar. Och i så fall så måste de ju lämnas tillbaka. Massor med tid som slösas bort på detta.

Att ge varandra tid i form av julklapp är ett exempel. Annars är det nyttigt att fundera över varför man gör vissa saker inför Julen och om det verkligen är värt det. Jag kan ge ett annat exempel. När jag var liten drack vi alltid en slags fruktdryck på Julafton baserad på torkade frukter. Tydligen någon gammal polsk tradition. Jag avskydde den drycken. Riktigt mycket. Min lillebror likaså. Vi försökte argumentera mot den men det var inte lönt – det tillhörde ju TRADITIONEN. Så vi fick vackert trycka i oss den som någon form av besk medicin. Efter ett tag visade det sig att våra föräldrar inte heller gillade den. Då blev det ju verkligen bisarrt att hålla kvar vid något som ingen alls gillade! Jag tror att det tog ca tio år totalt innan den äckliga drycken var borta från julbordet för gott…

Det kan tyckas som ett banalt exempel, men jag tror att vi gör en hel del saker som vi inte ens funderar över om vi gillar eller vill göra. Eller så inbildar vi oss att någon annan gillar det och så gör vi det för deras skull. Eller så vågar vi inte vara de första som bryter just någon tradition.

Jag säger inte att det är dåligt med traditioner. Inte alls. Eller julklappar för den delen. Men alla dessa måsten. Vi bör fundera på vad som verkligen gör oss glada och vad som kostar mer än det smakar. Och kanske revoltera någon gång ifall det känns rätt och åka iväg på semester över julafton, köpa plastgran, vägra laga julmat eller vägra julklapappar. Eller bara ge varandra en julklapp var. Eller bara ge något till barnen. Vad en revolt innebär skiljer ju sig från en människa till en annan. Men testa att byta ut det mot tid med dem man bryr sig mest om och att ta hand om sig själv.

Vad säger ni? Vad skulle ni helst vilja skippa denna jul?

/Paulina